Saknaden
Tiden på lofoten går i samma takt som hemma hos farmor eller morfar. Varje sekund hörs och varje timme räknas av gökuret. Snart har två veckor passerat och det känns som en evighet. Det är otroligt vackert här uppe, men för att verkligen kunna uppskatta naturen här är tillgång till bil ett måste. Och jag har inte råd att hyra en.
Saknaden efter mitt liv hemma i Stockholm blir extra tydlig här. Jag saknar de oändliga grusstigarna längs med vattnet, caféerna, småbåtshamnarna, arkitekturen, mitt hem, min minimala stenhårda säng, och givetvis vänner och familj.
Imorrn är det min andra och näst sista söndag här. Planen är som följer: sovmorgon, träna, äta lyxfrulle (frallor, yoghurt och kaffe) och sedan jobb på kvällen.
Ciao bellas!