Filmen 2012. Den mest patetiska film som någonsin skapats. Jag hade fördomar om filmen innan vi såg den igår. Fördomar som besannades. Filmen var så där överdrivet patriotisk och stolt så man vill kräkas. Förutsägbarheten och klyschéerna staplades på varandra likt tegelstenar som bildar en vägg. Man undrar: är det en katastroffilm eller en katastrofdålig film. Jag, Karro och Jonte ifrågasatte starkt filmens ganger; action, thriller. Det kändes snarare som en komedi med parodiska inslag. Amerikanernas vetskap eller snarare ovetskap om omvärlden bekräftades också i denna film, då en våg på 1800 meter slår in över himalaya som är några 1000 meter högre... regissörens bild av kvinnor känns ganska uråldrig då de fåtal gånger kvinnor finns med så är de i gestalt av flickvän, mamma eller dotter. Medan männen ägnar sig åt att rädda världen från att gå under. Pinsamt! John Cusack är heller inte min favoritskådespelare och framförallt inte i den här rollen eftersom det ser ut som att han kommer somna vilken sekund som helst. Vilket även jag höll på att göra. Regissörens många försök till att skapa spänning slutar bara med gäspningar från min sida.
Betyg: 1 par solglasögon av 5 möjliga.
